Ring klocka ring

Ja, det är en traditionsenlig fras som ropas ut inför nollslaget på nyårsafton. Tänk att det redan är imorgon. Tänk att detta år snart tar slut. För oj vilket år det har varit!

En annan tradition vid nyår är att reflektera över det gångna året,  eller det kanske rent av är en reflex som inte går att undgå mer än vad det är en traditionsenlig rit. I övergångsfaser och efter avslutade projekt faller det ju sig  väldigt naturligt att reflektera lite över tiden som gått och de saker man upplevt. Vad som gått bra och dåligt, vad man kan lära till nästa gång – nästa år. Det som ofta uppstår i efterhand är känslan av att tiden har gått väldigt fort, att tiden har runnit ut som sand mellan fingrarna i periferin av att göra allt som ska göras. Om vi ska reflektera lite över året så är det just det. Det har gått väldigt snabbt. Men ändå har vi hunnit med väldigt mycket! Kontaktmannakonferensen i Karlskrona, Svenska Mästerskapen i Ekonomi som avslutades med finalhelgen i Gävle, mängder av medlemsbesök, Den Framtida Civilekonomen, åtta resursdagar, Megakonferensen i Halmstad – ja, listan kan göras lång. En historisk händelse under året var bland annat att S.E.R.O. för första gången gick i Stockholms Pride-parad under riksorganisationens namn.

Sedan finns det saker som är lite svårare att ta i och hålla räkningen på, som det klassiska löpande arbetet som utgör det mesta av ens tid men som man inte alltid åsidosätter tid till att reflektera över. Att faktiskt stanna upp och landa i vad man gör, och hur mycket man har åstadkommit av “bara lite löpande arbete”. Störst av allt som genomsyrat året är som alltid det ovärderliga kontaktnät av engagerade, inspirerande och motiverande personer runt hela Sverige som står under S.E.R.O.:s stora paraply – som man dagligen kan se resultat av.

Det gamla uttrycket “tiden går fort när man har roligt” kanske kan förklara varför detta år har gått så fort. Det kan också förklara varför man kanske inte stannat upp mer och haft en mer livsbejakande relation till tiden under året. För att allt vi har gjort har varit så kul att vi inte velat stanna upp eller velat att det ska ta slut, för vem kollar på klockan när de har roligt?

Nyår präglas dock inte enbart av tillbakablickande, utan det primära syftet är att blicka framåt. Gå från dåtid till att i nuet bejaka framtiden. Nyår går ju ut på att kliva in i en ny fas, att ta steget vidare. Vad kommer år 2017 att erbjuda? En betryggande tanke i denna ovisshet över hur det kommande året och framtiden kommer att se ut är att vi lämnar över stafettpinnen till 2017 års S.E.R.O.-styrelse. Vi hade äran att se fröet i den nya styrelsen slå rot under vår överlämningshelg som vi hade tidigare i december, och det ska bli spännande att se hur denna rot fortsätter att växa under 2017. Nästa år har alla förutsättningar till att bli fantastiskt!

img_6673

img_6685
Bilder från överlämningshelgen med 2016 och 2017 års S.E.R.O.-styrelser

Vi i 2016 års S.E.R.O.-styrelse vill nu tacka för oss. Det här året lägger vi bakom oss med ett leende på läpparna. Alla minnen och erfarenheter tillsammans med allt som vi har lärt oss kommer vi ta med oss i resten av våra liv. Men det vi kommer minnas mest från det här året är er. Alla er som vi har träffat. Ni är fantastiska. Ni har inte bara gjort avtryck på oss utan även på varandra, vilket har varit en fröjd att följa. TACK för att ni gjort det här S.E.R.O.-året till något alldeles särskilt. Tack för ert engagemang och hårda arbete. Tack för att ni har inspirerat oss. Tack för alla samtal och skratt.

Tack för att ni är ni.

 

Lyckoönskningar och ett varmt farväl,
S.E.R.O.:s styrelse 2016

Öppen för framtid

Jag minns min första dag på min utbildning. Det var januari 2014 och vi hade en introduktionsdag där diverse olika personer introducerade oss till universitetet och våra studier. Flertalet gånger så uppmanade de oss att vi skulle engagera oss och skapa ett nätverk. I mina öron så lät det som dom sa att jag inte dög. Att det inte räckte med det som jag redan gjorde. Och jag reagerade helt tvärtom mot hur dom troligtvis ville att jag skulle reagera för jag tänkte att jag aldrig, aldrig minsann skulle engagera mig.

Här sitter jag idag, lite mer än två år senare och skriver ett blogginlägg för Sveriges Ekonomföreningars Riksorganisation som ekonomiansvarig för organisationen. Så det kan gå.

blogg_v20_02

 

Elin Bissman heter jag och jag halkade minst sagt in i den ideella värden på ett bananskal. Jag har så otroligt mycket att tacka den personen som introducerade mig till att engagera mig för, utan henne så hade jag inte varit den personen som jag är idag och jag hade heller inte fått vara med om alla de fantastiska saker som jag fått uppleva.

Under mina lite mer än två år på universitetet så har jag bland annat varit en del av säljgruppen i projektgruppen som anordnar Karlstad universitets arbetsmarknadsmässa, suttit med i valberedningen för Karlstad Studentkår och suttit i två nationella styrelser (varav S.E.R.O. är en av dem). Jag har varit på fantastiska banketter, rest runt i Sverige och sett delar av landet som jag troligtvis aldrig annars hade sett, lyssnat på intressanta föreläsningar, träffat flera hundratals människor och fått vänner för livet.

Men ett problem som jag har och har haft sedan jag var liten är att jag lever med en tanke i mitt huvud som säger att det där, det där klarar inte du. Och den där röst en är väldigt irriterande förstår ni. För den gör ju att jag tvivlar på mig själv och på min egen för många hela tiden. Jag jobbar för att motbevisa den, hela tiden. Och jag har lyckats, för annars skulle jag inte sitta här och skriva det här blogginlägget. Och vilken egoboost man får varje gång man klarat av något som den där rösten i huvudet en gång sa att man inte klarade.

 

blogg_v20_01

 

Jag tror att en anledning till att många väljer att inte engagera sig är just för att dom också har en så dan där röst. De tvivlar på sig själva och på sina för mågor precis som jag gör. Och kanske behöver dom också en skjuts på vägen precis som jag fick av hon som drog in mig i den ideella världen. Dom kanske behöver höra att just dom vore perfekta för ett specifikt utskott eller en post i styrelsen eller vad det nu kan vara. För när dom hör att någon annan tror på dom, d et är kanske då dom börjar tro på sig själva. Och det kanske är då dom vågar utmana sig och ta på sig uppdrag som dom i början trodde att dom inte kunde klara av. Visa dom hur kul det är att engagera sig, alla fantastiska saker man får vara med om och alla människor som man får träffa längs vägen. Då tror jag att fler personer hade vågat bli en del av din och min vardag i den ideella världen.

Vänliga hälsningar,
Elin Bissman
Ekonomiansvarig
Sveriges Ekonomföreningars Riksorganisation (S.E.R.O.)

Hur finner man motivation i sitt engagemang?

IMG_5286

Det närmar sig mitten av april och med det har över halva vårterminen passerat. S.E.R.O. och många av våra medlemsföreningar närmar sig halvtid för detta år, många ställer sig frågande till vart tiden tagit vägen och energin kring det ideella arbetet och skolan kan behöva sig en liten känga. Skola, förening och extraknäck kan kännas lite extra tufft.

Hur tacklar man ett minskande engagemang hos sig själv? Hur motiverar man sig att hitta sista krafterna innan sommaren kommer och man tillåts vila i halvlek?

Då är det viktigt att vi i dessa sammanhang av ideellt engagemang stannar upp, funderar på och uppskattar det som hittills åstadkommits. Jag talar självfallet ur mitt eget perspektiv, i mitt fall så rusar tiden förbi och de prestationer och det arbete som gjorts faller snabbt i glömska eftersom man enbart fokuserar på stigen framför sig.

För att finna motivationen i dystra tider eller under perioder då livet känns lite extra kämpigt så ser jag till att påminna mig själv om vad jag har gjort hittills, varför jag gör det här och vad det kan resultera i!

I mitt fall innebär det att jag sen januari personligen har hunnit besöka hälften av våra medlemsföreningar minst en gång och haft oändligt många trevliga samtal med er medlemmar över telefon, fysiska möten samt per mail och facebook. Jag har fått följa utvecklingen i många spännande projekt och inte minst fått vara del av era personliga resor i ideella engagemanget. När jag ser tillbaka på vad jag gjort påminns jag varför jag brinner för detta: för att följa och påverka individers personliga utveckling, men framförallt dess förutsättningar att påverka studenter i deras omgivning positivt. Vad resulterar detta då i? Förutom att jag själv testas på flera nivåer så kan det översättas i att jag hjälper alla som berörs av Sveriges ekonomföreningar en bättre studietid.

Det kan låta som jag är högfärdig och har storhetsvansinne. Men om det hjälper en att motiveras och göra ett bättre arbete, vem skadar det?
Därför uppmanar jag er alla att göra detsamma, reflektera över vad ni gjort, alla människor som berörts, vad det faktiskt ger er och var stolta över er själva för att ni valt vägen att göra detta utan att kräva något tillbaka.

Vänliga hälsningar,
Patrik Persson
Ordförande
Sveriges Ekonomföreningars Riksorganisation (S.E.R.O.)