Öppen för framtid


Jag minns min första dag på min utbildning. Det var januari 2014 och vi hade en introduktionsdag där diverse olika personer introducerade oss till universitetet och våra studier. Flertalet gånger så uppmanade de oss att vi skulle engagera oss och skapa ett nätverk. I mina öron så lät det som dom sa att jag inte dög. Att det inte räckte med det som jag redan gjorde. Och jag reagerade helt tvärtom mot hur dom troligtvis ville att jag skulle reagera för jag tänkte att jag aldrig, aldrig minsann skulle engagera mig.
Här sitter jag idag, lite mer än två år senare och skriver ett blogginlägg för Sveriges Ekonomföreningars Riksorganisation som ekonomiansvarig för organisationen. Så det kan gå.
blogg_v20_02
Elin Bissman heter jag och jag halkade minst sagt in i den ideella värden på ett bananskal. Jag har så otroligt mycket att tacka den personen som introducerade mig till att engagera mig för, utan henne så hade jag inte varit den personen som jag är idag och jag hade heller inte fått vara med om alla de fantastiska saker som jag fått uppleva.
Under mina lite mer än två år på universitetet så har jag bland annat varit en del av säljgruppen i projektgruppen som anordnar Karlstad universitets arbetsmarknadsmässa, suttit med i valberedningen för Karlstad Studentkår och suttit i två nationella styrelser (varav S.E.R.O. är en av dem). Jag har varit på fantastiska banketter, rest runt i Sverige och sett delar av landet som jag
troligtvis aldrig annars hade sett, lyssnat på intressanta föreläsningar, träffat flera hundratals människor och fått vänner för livet.
Men ett problem som jag har och har haft sedan jag var liten är att jag lever med en tanke i mitt huvud som säger att det där, det där klarar inte du. Och den där röst en är väldigt irriterande förstår ni. För den gör ju att jag tvivlar på mig själv och på min egen för många hela tiden. Jag jobbar för att motbevisa den, hela tiden. Och jag har lyckats, för annars skulle jag inte sitta här och skriva det här blogginlägget. Och vilken egoboost man får varje gång man klarat av något som den där rösten i huvudet en gång sa att man inte klarade.
blogg_v20_01
Jag tror att en anledning till att många väljer att inte engagera sig är just för att dom också har en så dan där röst. De tvivlar på sig själva och på sina för mågor precis som jag gör. Och kanske behöver dom också en skjuts på vägen precis som jag fick av hon som drog in mig i den ideella världen. Dom kanske behöver höra att just dom vore perfekta för ett specifikt utskott eller en post i styrelsen eller vad det nu kan vara. För när dom hör att någon annan tror på dom, d et är kanske då dom börjar tro på sig själva. Och det kanske är då dom vågar utmana sig och ta på sig uppdrag som dom i början trodde att dom inte kunde klara av. Visa dom hur kul det är att engagera sig, alla fantastiska saker man får vara med om och alla människor som man får träffa längs vägen. Då tror jag att fler personer hade vågat bli en del av din och min vardag i den ideella världen.
Vänliga hälsningar,
Elin Bissman
Ekonomiansvarig
Sveriges Ekonomföreningars Riksorganisation (S.E.R.O.)

Tillbaka

Facebook

© Copyright 2018 | Skapad av Uanet webbyrå & Cut, Copy & Paste